Intervju med Felicia Segui

Att utvecklas. Att se hur långt jag kan komma – eftersom jag inte känner att jag på långa vägar kommer ha nått min maxkapacitet. Små och stora segrar bevisar att träning ger resultat och då vill man ha mer!

Mitt självförtroende!

Jag VET att jag kan göra en toppenprestation, att jag kan vinna och att jag kan överträffa mig själv – även i ett tävlingssammanhang. Om jag gör misstag / har en svacka kan jag visserligen bli irriterad, men aldrig tvekar jag på min kapacitet eller på att jag kommer att komma tillbaka ännu bättre än innan.

Förutom en bra mental grund att stå på (se svar 1 och 2). Se tillbaka på när det har gått bra tidigare! Antingen bara genom att visualisera, eller genom videofilm.

Försök att känna känslan/lukter/ljud/andra saker runt omkring de moment som du tittar tillbaka på och låtsas som att det är där du mentalt är. Kan även hjälpa att prata med någon om en bra prestation som man har gjort. Lägg ALDRIG energi åt ett negativt håll – finns ingen vinning i det över huvud taget. Där får man faktiskt vara stenhård mot sig själv.

Annars är också ett tips att gå tillbaka till den nivån där man känner sig säker och ”börja om”. Börja om är fel uttryck eftersom man med rätt medel snabbt kommer komma tillbaka till den svårare nivån.

Noggrann planering och att alltid ha något som pushar en. Det kommer inte att vara kul ibland och då måste man ha något att luta sig på snabbt – för mig har det varit filmer när det har gått bra, musik som gör mig stark eller att jag ser fram mot en speciell händelse/stadie så pass mycket att man kan glida på den motivationen.

Men som sagt, att ha en BRA planering som man följer är à och o. För varje framgång kommer det kännas mer och mer värt de slitiga stunderna.

Klyschigt men av en anledning: alltid hitta det positiva i situationer. Och när man verkligen inte kan det – tänk då hellre inte på prestationen/situationen alls. Som sagt, du kommer aldrig vinna något på negativa tankar så därför tillåter jag inte dem över huvud taget.

Däremot har jag flera gånger uppmuntrat att göra en vändning från negativ ilska (om det har gått dåligt) till positiv jäklar anamma – en bra kraftkälla. Sen att se till att konstant boosta sig själv, att inte ta åt sig personligt av ett ”misslyckande” utan att mer ha inställningen ”ojdå vad hände där, det där kan jag ju utan problem egentligen” och sen istället hem och träna – eller släppa det helt, vad som känns bäst.